Att äta på italienska!

2

21 januari, 2014 av honungsbloggen

Dolci, middagens grande finale!

-Jaha, och vad ska ni ha då? Spagetti? Frågorna spottades ut buttert och lite grinigt av en italiensk servitör som förmodligen tröttnat på bleka, okultiverade, ja rent av barbariska turister som hittat in i restaurangen och ville beställa lunch.
-Ja tack, svarade vi okunnigt och förstod inte varför servitören var så otrevlig. När jag tittade mig omkring i lokalen så satt där gäster som var mer eller mindre dolda bakom berg av skaldjursskal på tallrikarna och som tycktes få ett betydligt trevligare bemötande från restaurangens personal. Vad hade vi gjort för fel? Nu vill jag dock betona att vi var ute på lågbudgetluff som inte tillät särskilt stora utsvävningar vare sig ifråga om restaurangbesök eller annat. Allt gick ut på att ta sig ned till Medelhavet, solen och beacherna.

Att den italienska matkulturen skiljer sig från vår svenska är i för sig ingen nyhet och vi framstår säkert som lätt barbariska i våra matvanor jämfört med det latinska köket, men det är först nu, cirka 25 år senare, som jag har lärt mig grunderna för att äta mig igenom en italiensk lunch eller middag. Var lärde jag mig detta nu då? Jo, på föreningen där jag jobbar. Vi har nämligen haft en italiensk afton där och ätit italienskt efter alla konstens regler. Mina tidigare restaurangbesök i soliga Italien har bestått av endast en sjättedel av all mat som man förväntas sätta i sig har det visat sig. Kan det möjligtvis förklara förekomsten av griniga servitörer? En traditionell och korrekt italiensk måltid ska alltså bestå av sex olika beståndsdelar, från antipasto till dolci. Där emellan kommer pasta/soppa eller dylikt, kött/fisk, grönsaker samt bröd/pizza. Det handlar alltså om att stoppa i sig väldigt mycket mat för en ovan skandinav.

Vår middag på föreningen var mycket god och visst handlar det italienska köket till stor del om just god och vällagad mat, men det finns faktiskt ingredienser/råvaror som får mig att backa från både spis och matbord. När man i TV och tidningar presenterar italiensk mat så framstår det mesta som mycket läckert men som den oerhört kräsmagade person jag är så känner jag enbart avsmak inför frestelser som orensad fisk, bläckfisk, benknotor eller ännu värre, inälvsmat. Det här äter jag aldrig oavsett vad kocken har för nationalitet och skolning utan det får mig snarare att överväga alternativet vegetarisk mat vilket på ett sätt skulle passa mig utmärkt då jag älskar grönsaker. Men problemet är att jag även tycker om kött som det rovdjur jag egentligen är, men det är en annan diskussion. Jodå, visst är italiensk mat god och tilltalande för det mesta och jag lovar att nästa gång som jag kommer till Italien ska jag prova på och äta mig igenom en fullständig måltid även om jag ska spricka på köpet.